Kattungar

I lördags eftermiddag fick Salsa kattungar. Salsa är själv inte ett år. Vi fick henne av en av vakterna när hon var c:a åtta veckor gammal i September förra året. Hon hade sett ut överslafen i Astors säng som förlossningsavdelning, men vi bar resolut ut henne i trädgården. Där föddes tre blinda kryp, alla i olika färger. Vi lade fram en kartong som hon tacksamt kröp in i. Senare på kvällen kom två till. På morgonen hade tyvärr en av de förstfödda dött. Idag ligger fyra kattungar och snuttar. Jättesöta. Vilken tur att vi hann se dem födas innan vi åker!

Matchen

From Honduras Vs. Chile, Nelspruit

16 juni var stadion Mbombela i Nelspriuit övervägande röd - fylld av chilenska fans. Ganska många gulgröna Bafana Bafana anhängare fanns det också och en liten klack av blåvita honduraner. Som tur var hade vi kallat in förstärkning, ett gäng vikingar som trotsade det röda havet på läktaren. Utrustade med öronproppar satt Marco och jag inklämda i det gula havet med Vuvuzelas tjutandes i takt och otakt.  Man kunde inte klaga på stämningen, vänlig, glad och på topp.
Det gick inte så bra för catrachos, matchen slutade 1-0. Ganska välförtjänt tyckte jag som inte är något fotbollsproffs. Spelet var mest på den honduranska spelhalvan så nästan konstigt att det inte blev fler mål.
Glad att ha upplevt ett VM i Sydafrika. Två Honduras matcher kvar att spela som vi får följa på TV. Flaggan vajar på bilen medan VM festen fortskrider.
 Klicka här för att se bilder

Fotbolls VM har börjat

Igår invigdes fotbolls VM i Sydafrika. Stort - och det smittar av sig även på Maputo. När första matchen gick av stapeln idag på eftermiddagen kunde man inte röra sig många meter utan att höra en radio eller TV påslagen. Sydafrikas lag Bafana Bafana gjorde en bra insats men tyvärr blev det bara oavgjort 1-1 mot Mexico. På onsdag spelar Honduras sin första match - mot Chile. Då är vi på plats på Mbombela Stadion i Nelspruit!

Guludo

För de som följer denna blogg framstår det säkert som om vi reser väldigt mycket. En förklaring är att det är då man tar bilder och vill berätta, men man försöker nog också passa på att uppleva så mycket som möjligt när man har förmånen att bo utomlands och kan komma till ställen dit man annars skulle ha mycket svårt att ta sig. På sportlovet gjorde vi således en resa till norra Mocambique dit vi länge velat åka tillsammans. Med bil skulle det ta minst tre dagar så vi flög de c:a 300 milen till provinshuvudstaden Pemba. Första natten bodde vi i stan och besökte de berömda Macondeskulptörerna och badade lite på Pemba beach. Tidigt nästa morgon blev vi upphämtade i en Landrover och åkte norrut genom ett grönt och vackert landskap, det är ju regnperiod nu. Vi skulle till Guludo beach som ligger på fastlandet i Quirimbas nationalpark. Quirimbas som i huvudsak består av ett antal paradisiska öar i Indiska Oceanen är ett extremt exklusivt resmål, avlägset och oexploaterat än så länge med ett fåtal lyxlodger. Guludo Beach Lodge är ett ekologiskt och socialt medvetet alternativ som ser turism som en del i fattigdomsbekämpning. De flesta anställda kommer från byarna i närheten, maten lagas på lokala matvaror, oftast fisk och skaldjur i olika former. Husen är byggda av lokala material. Det finns ingen el, inget rinnande vatten och ingen mobiltäckning men känslan av exklusivitet finns där ändå, t.ex. när man sitter på det arkitektritade utedasset med utsikt mot havet ("a loo with a view") eller bara av det faktum att man helt ostörd kan gå ner och bada på en orörd strand med bara fiskare som sällskap i gryningen. Vi gjorde en dagsutflykt till Ibo, en av de större öarna utanför som var en betydelsefull handelsplats i de portugisiska kolonin, därefter en tillflykt under inbördeskriget. Hela byn har förfallit, men med gryende turism börjar nu husen långsamt renoveras. En annan dag åkte vi ut till en av de obebodda öarna i närheten, där Marco och jag dök i det genomskinliga vattnet bland fantastiska koraller och barnen fick snorkla under tiden. Sista kvällen besökte vi Guludo by, en ganska typisk muslimsk by i norra Mocambique med lerhus och stråtak men med den ovanliga turen att ha fått en turistinvestering i närheten där en stor del av intäkterna kommer dem till del både i form av jobbmöjligheter men även bättre jordbruk, skolor och brunnar.

Tyvärr gick vår kamera sönder under resan så en del av bilderna är tagna med min mobiltelefon med kvalitet därefter. Bilden härintill är från ön där vi snorklade men är inte tagen av oss.
P.S . Om inte Victoria och Daniel har bestämt vart de ska åka på smekmånad så kan väl någon tipsa dem om Guludo.

Christmas holidays in Honduras

Dagen innan julafton satte vi oss på planet mellan Johannesburg och Atlanta. 16 timmar i luften var i längsta laget och när vi på julaftonskvällen kom fram till Copán hade vi varit på resa i nästan två dygn. Jul firades i Copán hemma hos Marcos moster Emilia med familj. Mycket släkt, mycket mat och presenter som det ska vara på jul.
Vi stannade nästan en vecka och hann med ruinerna, fågelparken, ridning upp till en indianby i bergen, besök hos tíos och tías till höger och vänster, samt mycket lek och stoj. Intensivkurs i spanska för barnen. Dagen innan nyårsafton packade vi in oss i bussen och for till Tegucigalpa.

Nytt år och en vecka drygt i Tegucigalpa, bekvämt instalerade hos Juno med familj med alla tänkbara omsorger. Umgicks mest med familj och vänner och åkte på lite utflykter bl.a. en dag till stranden i varma Södern för att äta skaldjurssoppa i San Lorenzo.

Vi fick låna ett hus på Roatán, underbart läge med gångavstånd till Half Moon Bay. Huset och dvd:n blev räddningen när blåsten och regnet inte avtog. Efter jordbävningskatastrofen i Haiti utgick tsunamivarning, men denna del av Karibien klarade sig tack och lov. Näst sista dagen fick Astor prova på sitt efterlängtade Scuba Discovery och Marco och jag fick dyka i detta fantastiska "undervattensakvarie". Sista dagen sken solen och vi åkte till West Bay, som sägs vara den vackraste stranden i Centralamerika där korallreven ligger några simtag från stranden. Vi förfärades över alla hotell som kommit upp sen sist och mindes att det var bättre förr.

Vi tog flyget tillbaks till La Ceiba där Marcos svåger hämtade upp oss med minibussen och sen spenderade vi två nätter i Tela med familjen. Resväskorna hem var fyllda med kaffe, puros, tamales, rom och inte minst diverse blå-vita Honduras attiraljer inför Fotbolls VM.

Bilder från resan visas här.

Mango season

Det lackar mot jul och våra mango börjar mogna. Vi har turen att ha den allra bästa sorten, stora röd-gula, fruktiga och utan trådar. Helt enkelt underbara. Vi äter dem till frukost, i salladen, till flingorna, som smoothie, till glass eller bara som de är...man kan inte få nog. Marco och barnen gillar när de är omogna och äter dem med salt och peppar.

Jag passar på att visa lite trädgårds- och husdjursbilder. Här är det högsommar och riktigt fuktigt varmt. Sköldpaddorna har vaknat ur sin långa vinterslummer och travar runt i trädgården. De verkar gilla värmen och sätter i sig alla hibiskusblommor de kan hitta. Katten Salsa har hunnit bli fyra månader. Vi hoppas att hon inte rymmer när vi lämnar henne ensam hemma i nästan tre veckor.

På onsdag åker vi till Honduras. Landar på julafton i San Pedro Sula och därifrån vidare till Copán. Synd att behöva lämna alla mango när de är som bäst. Förhoppningsvis har vi några kvar när vi kommer tillbaka.

Vill önska alla en Riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. Vi ser fram emot en vit jul 2010.

Stadsvandring i Maputo

I Pancho Guedes spår, heter en stadsvandring som sedan några månader tillbaka anordnas i Maputo. Pancho Guedes var en portugisisk arkitekt som verkade större delen av sitt liv i dåvarande Lourenco Marques. Det lär finnans mer än 500 hus i Maputo, ritade av Pancho Guedes. Alla är inte kända och många har inte underhållits men vi fick se en del. Ett av de mest kända är "Lejonet som skrattar". Ett hyreshus med mosaik och utsökta detaljer. Stadsvandringen guidades av Walther, mocambikisk arkitekt och Guedeskännare. Det var underbart att promenera en söndag förmiddag på Maputos lugna gator. Solen hade precis hunnit torka bort tre dagars ihållande regn men det har ännu inte hunnit bli tryckande varmt. Frangipaniblommorna doftar och singlar ner på trottoaren och lyfter man blicken kan man se skönhet i den flagande betongen. För fler foton från stadsvandringen, klicka på bilden i hörnet.